Louis-porträtt

Favorithobbyn som blir ett jobb – och inte vilket jobb som helst!

Min passion för motoriserade tvåhjulingar började när jag var 15, mopedkörkortet banade min väg till självständigheten – jag kunde själv ta mig från byn till stan och hade dessutom roligt under tiden! Från mopeden och min då älskade skoter kom jag till min första 125cc. Tills jag äntligen kunde ta mitt ”riktiga” motorcykelkörkort lät mina ”kompisar” mig alltid åka med som passagerare – på den tiden bättre än ingenting ;-)

”På landet” köpte man då fortfarande kläderna som den lokala motorcykelhandlaren hade. Första gången jag träffade på Louis var när jag flyttade till storstaden och det var kärlek vid första ögonkastet. När jag kom in i butiken för första gången, handlade och lämnade filialen igen var jag säker på min sak: TOPPEN, här vill jag också arbeta! 2009 kunde jag förvandla min hobby till mitt jobb och efter 10 år av filialledning kan jag nu vidareföra all min erfarenhet och passion för min hobby och mitt yrke till mina kollegor. Att hjälpa andra människor och lära dem något tyckte jag redan om som chef för en filial och jag visste att jobbet som ”Utbildare på Louis Academy” var mitt kall!

På min fritid kretsar naturligtvis allt kring motorcyklar. För närvarande kör jag en MT 09, det är min landsvägs- och äventyrsmotorcykel. Jag bytte in min chopper (Suzuki Intruder 1400 VS) mot en GSX R 750, som jag nu kör på racerbanor med!

Bild: ©Patricia

Jag heter Björn och har jobbat på Louis reklamavdelning i 20 år.

Motorcykel är en hjärtesak för mig därför att jag kör motorcykel sedan jag är 18.

Förutom motorcykeln har jag nu även min fru, två barn och en hund i hjärtat. Därför är tiden på motorcykeln något speciellt för mig att njuta av. Det fantastiska är att jag fortfarande kan syssla med ämnet motorcyklar varje dag och det är därför man inte riktigt kan kalla det arbete, kanske är uttrycket ”Fritid+” lämpligare. Och varje år är min personliga motorcykelhöjdpunkt en tur med långvariga vänner till någon vacker motorcykelregion i Europa. Hittills har vi bland annat varit i Skottland, de flesta alpländerna, Pyrenéerna, Norge och Danmark, plus några andra. Jag är väldigt lycklig över att min familj är med på detta.

Mitt motorcykel-CV: Jag började med en EN 500 med 34 HK – det låter värre än det är, det var jättekul då, sedan kom en  XJR1300 – en fantastisk motorcykel – efter två olyckor gick den tyvärr inte längre, sedan kom en Harley Wide Glide – ett måste, eftersom det var en barndomsdröm. Det var dock en helt annan sak att köra den och jag sålde den. Efter det kompenserade jag all kördynamik under några år med en Triumph Speed Triple och jag tillhör för närvarande BMW GS1200-förarskaran. Det hade jag egentligen aldrig föreställt mig, men den här motorcykeln är vansinnigt rolig på de sträckor jag kör.

Bild: ©Björn

Allt började med min första moped (en Puch Maxi S), som jag brukade köra till jobbet med – på natten i snö och regn. Det var så att jag fick motorcykelviruset i hjärnan. Senare tog jag mitt motorcykelkörkort i smyg och efter att ha klarat provet skrek jag av glädje i hjälmen. Konstigt nog var min mamma inte alls så entusiastisk över det.

Sedan dess har ämnet tvåhjulingar aldrig släppt tagit om mig. Det spelar ingen roll om det sker på landsvägen, i lerig terräng, på den slingrande racerbanan, på vilda äventyrsresor eller med ombyggnader av alla slag. Jag är alltid intresserad av allt som har med motorcyklar att göra och jag gillar att testa allt. Oavsett om det är enduro-körning i Portugal eller Rumänien, motorcykelmöten med mina kompisar, åka till Norge på vintern eller delta i fiskehamnsloppet i Bremerhaven flera gånger: jag har gjort det. Att nästan alla mina semestrar har varit på motorcykeln är en självklarhet. Jag har redan kunnat uppfylla en livslång dröm: 2015 var jag och min BMW F 800 GS flera månader i Australien. Dessutom kunde jag inte motstå att ständigt göra ändringar på min utrustning, kläderna och naturligtvis också på mina motorcyklar. Jag är ingen utbildad mekare men jag har tillägnat mig kunskaper genom självutbildning under åren. Louis-akademin bidrog också mycket till detta. Och så kom den ena motorcykeln till den andra. För tillfället äger jag: Honda Hawk NT 650 GT (min gamla kärlek sedan 1991), KTM 1290 Super Duke R Special Edition (min nya kärlek), Suzuki DRZ 400 S (för resor), Suzuki DRZ 400 E (för terrängen), Zündapp ZD 10 (arvegods).

På något sätt var det oundvikligt att jag sedan hamnade hos Louis i Kiel och så kunde förvandla min hobby till mitt yrke. Och det sedan 1998. Otroligt så fort tiden går! Arbetet var och är intressant och spännande. Nya innovationer kommer ständigt ut på marknaden. Den tjocka katalogen ersattes av den mer uppdaterade och snabbare internetvarianten. Moderna kommunikationssystem för föraren och snabb elektronik på och i motorcykeln är nästan alltid redan standard. Och det kommer förmodligen snart att vara möjligt att styra hela motorcykeln via en smartphone. Den självkörande motorcykeln från BMW finns redan. Och för mig som anställd innebär det att alltid vara uppdaterad. Men i synnerhet kunderna ser till att det aldrig blir långtråkigt. Det är den kompletta variationen av personligheter som du möter om och om igen. Den klassiska motorcyklisten med jeansjacka syns allt mindre ute på vägarna. Alla kundtyper finns representerade, från skoterförare och racerförare till fullt utrustade Goldwing-förare, från nybörjare till gamla proffs. Att medlemmar av det kvinnliga könet för länge sedan tagit styret i egna händer är inte heller någon nyhet. Länge verkade det som att unga människor inte var intresserade av motorcykelkörning, men nu vänder trenden och jag ser fler och fler ungdomar som bär hjälm i våra butiker. Och med de nya elcyklarna kommer det att bli en spännande och varierande framtid.

Bild: ©Hinrich ©Kirsten Täuber ©Helen Lloyd

Med 16 år kunde jag äntligen fly från de överfulla skolbussarna på landet och njöt med min Yamaha DT50 också av friheten från att inte behöva bli skjutsad av mamma hela tiden. Den fortsatta tvåhjulingskarriären innehöll många olika typer: Virago 535, VX800, CBR600, XVZ13T (”Yamaha-Goldwing” med V-Max-motor!), F650 och slutligen 990 Adventure. Och naturligtvis den lilla skotern för stadskörning. På något sätt fanns det alltid en motoriserad tvåhjuling till hands, en egen bil behövdes aldrig.

I stan när jag studerade var det inte långt till den lilla butiken, som tillhörde en kedja som inte längre finns. Då frågade en kompis mig om jag ville följa med till öppningsfesten där borta på hörnet. ”Louis” var också en sån där kedja man skulle kunna titta närmare på. Den större butiken – numera en av företagets mindre – den glada personalen, som kunde svara på allt, och det stora utbudet fick oss att häpna. Hädanefter var det klart var den första kontaktpunkten fanns.

Inte långt senare kunde den ena eller andra semesterterminen med regelbundet arbete få ordning på budgeten. Det var 1997 och vad kunde vara bättre än att vara en del av det coola teamet i min favoritbutik? Det var coola tider och på onsdagen i provveckan frågade mig min chef om jag redan hade tittat på planeringen för den kommande veckan. ”Är du säker på att du frågar rätt person?” – ”Självklart, om du vill!” Platta hierarkier och snabba beslut!

Av ett år har det blivit tjugo, jag kan helt enkelt inte längre släppa taget om Louis. Jag har också kunnat leva ut min resfeber, har hjälpt till i otaliga filialer och lärt mig hur motorcyklister tänker i olika regioner och att de ändå gör det på ett likartat sätt. Jag har också deltagit i de flesta nyöppningarna och kan använda mina mekarfärdigheter för att klara de utmaningar som hela tiden dyker upp på nytt. Det är annorlunda än i lågprisbutikerna, varje Louis-butik är individuell!

Motorcykeln spelar fortfarande en viktig roll, även på fritiden. Och eftersom min fru också är med ombord vet jag allt om bagagetransport. Numera blir det ofta vår variant av Bike&Hike: Med enduromotorcykeln så långt in i terrängen som det är tillåtet och därifrån vidare till fots.

Bild: ©Peter

Hi, jag heter Sabine.

Att köra motorcykel betyder frihet för mig. När du kör i naturen på landsvägen, med vinden i ansiktet, ingen plåt som omger dig, inget säkerhetsbälte, bara du och din maskin, till synes tyngdlös. Så fokuserad att alla andra tankar förlorar sin betydelse.

#MOTORCYKELENHJÄRTESAK har följt mig hela livet eftersom mamma och pappa också körde motorcykel. När jag var 14 tog jag mitt mopedkörkort och gav mig ut på gatorna med min trimmade Peugeot Speedfight 2.

Efter den ungdomliga obetänksamheten tog andra intressen över, tills jag som 24-åring genom en vän råkade komma till Intermot i Köln. Där erövrade en Suzuki GSX-R mitt hjärta, jag satte mig på den och frågade mig själv varför jag inte hade tagit motorcykelkörkort? Nästa dag gick jag till körskolan och registrerade mig. Min första motorcykel var en Suzuki SV 650. Jag var så begeistrad av den nya hobbyn att jag inte längre hade tid över för andra saker. På den tiden var jag missnöjd med mitt jobb och sökte ett nytt. Tänk om jag kunde förena min passion för motorcyklar med mitt jobb? Det var så jag började som säljare på Louis, nu är jag filialchef och stolt över min karriär.

Min Suzuki SV 650 nådde snabbt sina gränser och byttes ut mot min drömmotorcykel, en GSX-R 750 K9.
I 5 år och 65 000 kilometer var vi oskiljaktiga. Semester, tävlingsträning, helger med 1 000 km var måsten. Några av mina bästa vänner har jag lärt känna genom motorcykelkörning och Louis. Passion förbinder. Numera är jag mer avslappnad när jag är på språng och har en Vespa Pk50s, som jag också gillar att köra till jobbet med.

Även om jag någon gång inte har tid för min hobby träffar jag människor på jobbet som delar mottot ”motorcykel en hjärtesak” och som man kan hjälpa med råd och dåd.

Bild: ©Sabine

Alla som nu tror att motorcykelkörningen kom med modersmjölken kommer att bli besvikna. Att köra motorcykel var snarare ett känsligt ämne när jag var ung. Filmer som Easy Rider (aktuell på den tiden), Rocker eller andra ”outlaw-produktioner” formade bilden av MC-knuttar – ovänliga typer med långt hår.

Allt började när jag var 12, till en början begränsat till läsning av den aktuella utgåvan av tidningen MOTORRAD, en kompis köpte den regelbundet och vi träffades alla hos honom för att lusläsa den. 

De första körförsöken ägde rum med en moped. Registrering, körkort (behövdes inte då), körerfarenhet, hjälm… vi hade hört talas om det, men ingen var särskilt förtjust i det!

Men roligt hade vi. Spänningen med hastigheten 30 km/h och möjligheten att utforska horisonten (utan muskelkraft). Den mobilitet som finns idag fanns inte då. Kollektivtrafiken körde sällan, inga föräldrar som gav dig en bil i present på födelsedagen, och att flyga… var som att flyga till månen.

Så kom dagen då ”raggaren” i grannskapet visade upp sin nya Z900. Jag tiggde så länge tills jag äntligen fick åka med där bak. Accelerationen, ljudet – det ville jag ha. Ok, åldern tillät det inte än, men Zündapp KS 50 WC var redan kult på den tiden och med god vilja såg den också ut som en riktig motorcykel. Utflykter till nya områden, ända till Östersjön. Plötsligt kunde man köra vart som helst och framför ungdomsgården var man kung. Vi var halvgudar, alla ville åka med oss, speciellt tjejerna fick gärna ta denna tjänst i anspråk.

Sedan kom lärlingstiden. Pengarna räckte inte till och en bil var viktigare. Direkt efter värnplikten blossade det upp igen och jag började jobba på Louis. Det som var tänkt som en tillfällig lösning hade konsekvenser. Snart var det dags för den första riktiga motorcykeln, en Yamaha XS 400. Det var en dröm tills man insåg att 140 km/h var gränsen. Även den vassare kamaxeln kunde bara ge en obetydlig ökning av prestandan. Jag behövde någonting större. Honda CB 1100 Super Boldor i rött med vit sadel. Mer var inte möjligt, en dröm. Ur dagens perspektiv romantiskt, eftersom chassit var en katastrof och den började svikta vid en hastighet på 160. Andra motorcyklar följde, till exempel: Yamaha XJ 900 och FJ 1200. Under lång tid hade jag tillgång till företagets flotta. Att ha en egen motorcykel är dock roligare. Sedan kom Suzuki GSX 1400, Yamaha XJR 1300. Däremellan en Harley, sedan en Triumph Tiger Explorer och en BMW R nine T, som jag fortfarande kör.

De små turerna till Östersjön har blivit regelbundna utflykter. En gång om året åker vi till de italienska bergen med många vänner från hela Tyskland – sedan består hela veckan av att köra motorcykel. Route 66, Garden Route och det årliga evenemanget i Mojácar/Spanien direkt efter jul och över nyår. Köra mycket motorcykel i tio dagar, även på tävlingsbanan – kan ett år börja bättre? Det var riktiga höjdpunkter som inte har tappat det minsta av sin fascination fram till idag. Idag pendlar jag mellan Hamburg och Rosenheim, där jag har en drömsträcka precis framför ytterdörren. Den kör jag så ofta som möjligt. Att köra motorcykel är något som jag kommer att fortsätta med mycket länge.

Bild: ©Nico

Jag ser fram emot kommande projekt och turer.

Första gången jag kunde njuta av friheten på egna två hjul med motor var med en Vespa ET2 vid 16 års ålder. Jag ville absolut inte ha någon skoter av ”plast”. När jag var 17 gjorde jag min första stora tur med 300 km om dagen, på den tiden med min Rieju MRT50 Cross – vilket kändes som en jordenruntresa med 50 km/h.

2011 flyttade jag till Hamburg och med första lönen registrerade jag mig direkt på körskolan för att ta motorcykelkörkort. Jag köpte min första motorcykel 2012. En Kawasaki ZR7-S, ett känslolöst beslut – det var hojen jag lärde mig på.

Jag började med de första ombyggnaderna och fick erfarenhet som mekare: Olika styren, flätat stål, modifierad bakdel, olika bakljus, blinkers ...

Jag upptäckte världen av bikermöten, festivaler och motorcykelcamping. 2013 var det dags för den första stora turen med min pappa och min bror. Den gick genom Pfalz, Vogeserna, Schwarzwald och runt Bodensjön.

2015 köpte jag en Kawasaki KLR650 årsmodell 1987 för Baltic Sea Circle. Denna stod stilla i 7 år och blev sedan totalrenoverad av mig själv. Jag lärde mig mycket med hjälp av YouTube och forum – bland annat att öppna motorn och byta kamkedjespännaren.

2016 den första olyckan med min ZR7-S – helt kvaddad. Redan när jag låg kvar på sjukhuset hade jag bestämt mig: jag ville fortsätta köra motorcykel och jag började genast leta efter en ny motorcykel. Det blev en KTM Superduke 990 från 2007. Denna V2 var ”kärlek vid första körningen”, vilken skillnad jämfört med den tidigare 4-cylindriga radmotorn. Förutom utseendet modifierade jag huvudsakligen ”the beast” för att göra den mer manövrerbar och anpassa den till min storlek (1,95 m): Chassi, system för fotpinnar, insprutningstabeller, avgassystem och så vidare.

2017: BSC (Baltic Sea Circle) körde jag med min KLR, ca 10 000 km genom 8 länder på 16 dagar – utan några nämnvärda defekter. Jag tänkte för mig själv ”kul att det jag har mekat ihop tål en sådan belastning”.

Jag har arbetat på Louis (Product Owner Webshop) sedan maj 2018 och har kombinerat min passion med mitt jobb. Jag ser hela tiden webbutiken och våra produkter framför mig, vilket uppmuntrar mig att fortsätta köpa ny utrustning.

2019: Min Superduke kördes för första gången en längre tur – 14 dagar genom Tyskland. Mot slutet av året fick jag min första erfarenhet av en Suzuki DR250 på guidade terrängturer i Guatemala.

Mitt ”Corona-projekt” var inspirerat av Guatemala och blev en Suzuki DR350. Denna hade varit avregistrerad i 12 år, endast använd i terräng och ej trafikduglig. Jag restaurerade den komplett.

2020 var det dags för en 4-veckors tur i riktning mot Ukraina på en KLR. På grund av Corona fick vi dock svänga av mot Kroatien strax innan. Jag åkte till Slovenien, Italien och Alperna.

Höjdpunkter 2021 var KTM Freeride terrängträningen arrangerad av ADAC, samt 3 veckor med KLR genom Holland, Benelux, D/CH över Alperna till Italien.

Motorcykelsport kommer nog att vara min stora passion även i framtiden. Jag ser fram emot kommande projekt och turer.

Bilder: ©Florian

Allt började vid fem års ålder på en Yamaha PW50 och sedan dess har ingen kunnat få mig att lämna motorcykeln. Jag har nu kört motocross i över 27 år. Tack vare sporten fick jag möjlighet att resa över hela världen. Jag lärde känna och mig att uppskatta många nya vänner och kulturer.

Jag tävlade professionellt i flera år i 25 länder och på fem olika kontinenter. Jag fick också möjlighet att coacha många förare som tränare och följa med dem på deras resa.

2009–2010 när jag tävlade i AMA Arenacross Championship på den amerikanska östkusten utnyttjade jag tiden och reste runt på östkusten i en husbil.

2013–2014 tävlade jag i Australian Nationals och bodde nära Melbourne.

Tiden från 2016–2018 då jag pendlade som motocrosstränare i Östafrika var en speciell upplevelse för mig. Att se hur passionen för motorcykelsporten har spridits och utvecklats där under åren gör mig fortfarande glad när jag tänker på det.

Vid det här laget hittar du mig två gånger i veckan på motocrossbanorna runt Hamburg.

Det faktum att jag nu kan fortsätta att leva ut min passion som teknisk inköpare inom motocross och offroadsektorn hos Louis, på banan och i mitt jobb, gör mig särskilt glad. Att köra motocross är inte bara en hobby för mig, det är en livsstil. Doften av racingbränsle på morgonen, friheten att hoppa och inte minst kvällarna i verkstaden med min far eller vänner, kommer alltid att vara en del av mitt liv.

Bilder: ©Kai ©KRS