Underhåll av batteri

De flesta av oss känner till det: En morgon kommer inte det glada ”widi widi” utan bara ett plågat ”w-i-d-i-w...” från startmotorn. Startbatteriet har gjort sitt. Och vi kan återigen njuta av bekvämligheten med kollektivtrafik, höra uppmuntrande ord från våra överordnade och ha kul i verkstaden efter jobbet. Men den som då och då tänker på sitt batteri och dess skötsel slipper oftast sådana upplevelser.

Batteriet är en livsviktigt energiackumulator för motorcykeln. Särskilt om denna har en batteritändning och ingen tändmagnet som självständigt kan upprätthålla motorns funktion.

Batteriet matas av generatorns laddningsström, som dock endast kan lagras om batteriet är i felfritt skick. Det betyder: Blyplattorna i batteriet får inte vara kraftigt sulfaterade, eftersom detta kan leda till cellkortslutning. Det skulle göra batteriet oanvändbart. Syranivån måste vara tillräcklig och batteripolerna får inte visa några tecken på oxidation.

Vid urladdning bildas blysulfat på blyplattorna. En liten mängd sulfatering sker därför konstant under drift. Sulfatereingen frigörs igen genom laddning. Kristaller bildas under sulfatering och fortsätter att växa om batteriet inte laddas. Om kristallskiktet är för tjockt kan det inte längre förstöras genom laddning, och batteriet kan inte längre tillhandahålla sin fulla kraft. Därför ska långa stilleståndstider och djupurladdning under alla omständigheter undvikas. Det är också viktigt att ladda batteriet fullständigt, bara på detta sätt kan sulfatkristallerna åter lösas upp. Det är bäst om vätskan, elektrolyten, fortsätter att röra sig genom laddning och urladdning. Detta förhindrar att sulfatkristallerna växer.

En digital multimeter eller för standardbatterier en syratestare kan ge information om laddningsstatusen. Med ett 12 volts batteri indikerar värden över 12,7 volt ett fulladdat batteri, 12,4 volt en 50 % urladdning, 12 volt ett urladdat batteri. En intelligent laddare tillhandahåller en bättre diagnos. Denna utför ett test innan laddning och ger ett korrekt resultat på batteriets tillstånd. Det kan hända att batteriet även med tillräcklig spänning inte startar motorn eftersom det är sulfaterat och inte längre ger tillräcklig effekt.

a) Speciell gallerkonstruktion: Multilegeringar garanterar hög ledningsförmåga och korrosionsbeständighet.

b) Speciellt aktivt material: Längre livslängd och ökad tillförlitlighet.

c) Genomgående anslutningar mellan plattorna: Lägre intern resistans på grund av kortare strömvägar för mer startkraft.

d) Gelliknande elektrolyt: Läcksäkert, låg självurladdning och mycket hög starteffekt.

a) Pol-skydd: Undvikande av kortslutningar.

b) Batterihanteringssystem: Reglerar de enskilda cellernas laddningstillstånd och garanterar maximal säkerhet.

c) Ackumulator-paket: Litiumceller finns i dessa förpackningar och kännetecknas bland annat av hög energitäthet och extremt låg självurladdning.

d) Polanslutningar i mässing: För bästa ledningsförmåga.

e) Indikator för laddningsstatus: Enkel detektering av laddningsstatusen.

f) Nylonkåpa: Specialutvecklat material och därför extremt motståndskraftigt.

Denna billiga batterityp finns främst i äldre motorcykelmodeller. Med ett nyinköpt standardbatteri ska elektrolyten fyllas på med syra – inte vatten! – (densitet 1,28 g/cm³). I vanliga syrabatterier produceras gaser. Av denna anledning har de en ventilationsöppning på vilken en slang ska sättas fast. Slangen leder gaserna dit de inte kommer att orsaka några skador, vanligtvis under motorn. På grund av ventilationsöppningen får vanliga syrabatterier endast installeras i upprätt läge (öppning upptill), annars skulle syran läcka ut.

Standardbatterier måste laddas med öppna celler. För att förhindra att syradimma kondenserar i fordonet måste batteriet tas ur fordonet.

Du kan kontrollera respektive laddningsstatus med en syratestare. För detta ändamål öppna pluggarna på de enskilda battericellerna och sug in lite syra i en syratestare genom att klämma ihop sugkulan och sedan föra in sugröret i respektive battericell. Avlasta nu sugkulan och absorbera tillräckligt med batterisyra så att flottören flyter fritt. Flottören i testenheten ger information om respektive laddningsstatus: Ju svagare batteri, desto lägre syradensitet och desto djupare dyker flottören ner. Fulladdade batterier har en syradensitet på 1,28 g/cm³, tomma batterier har en syradensitet på 1,11 g/cm³, ett värde på 1,20 g/cm³ motsvarar 50 % urladdning.

Laddningsstatusen för de enskilda battericellerna bör vara så lika som möjligt, annars finns det en defekt. Kontrollera därför alla celler. 

Efter användning av syratestaren, ska den rengöras med vatten. Om vätskenivån i ett standardbatteri har sjunkit måste de enskilda battericellerna fyllas med avmineraliserat vatten upp till max.-markeringen (kontrollera ungefär en gång i månaden). Fyll inte på syra, denna används endast för den första fyllningen. Om syra fylls på igen senare skulle syrakoncentrationen i batteriet öka oacceptabelt. Efter att ha fyllt på vätskenivån laddas batteriet med laddaren. Explosiva gaser (oxyhydrogen) bildas i batteriet vid laddning (alltid utan celltätningspluggar) – säkerställ därför alltid till god rumsventilation, håll öppen eld av alla slag borta från batteriet, rök inte och se till att inga gnistor kan uppstå.

a) Specialavskiljare: För högre startkraft och längre livslängd.

b) Galler tillverkat av höghållfast legeringsmaterial: För maximal startkraft och högt vibrationsmotstånd.

c) Torrladdade plattor: Batteriet är redan förladdat när det fylls med elektrolyten för första gången.

d) Förseglade poler: Längre livslängd genom att skydda mot vätskeförlust och korrosion.

e) Genomgående plåtsats-anslutningar: För högre starteffekt.

Välj batteri enligt fordonstillverkarens information respektive enligt typkod, mått, spänning (6 V eller 12 V), strömstyrka, polernas placering och ventilationens placering. Först tar man bort sadeln och kontrollerar igen för påfyllning och montering om batteriet passar och polerna sitter på rätta sidan. 

Vid demontering av batteriet, koppla alltid först bort minus- och sedan den pluskabeln, detta är det enda sättet att effektivt undvika kortslutning till fordonsramen! 

Om batteriet laddas om på laddaren, använd ingen högströmsladdare från biltillbehör eller byggvaruhus. Använd endast enheter speciellt utvecklade för motorcykelbatterier. Även om högströmsladdare fungerar snabbare skadar de det relativt lilla motorcykelbatteriet på grund av för hög laddningsström. 

Fyll standardbatterier med ackumulatorsyra med hjälp av en batteripåfyllningsflaska för batterisyra eller en liten påfyllningstratt upp till markeringen för maximal fyllnadsnivå. Därvid bör du stå på ett syrafast underlag! Batteriet gasar vid påfyllning, detta är helt normalt.

Alla batterier är torrt förladdade. Du måste dock först ansluta batteriet till en laddare för att ladda det till maximal kapacitet.

När det gäller standardbatterier, låt cellerna avluftas i ca 2 timmar, kontrollera fyllnadsnivån igen och stäng med pluggarna. Tvätta noga bort eventuell syra som runnit över innan du installerar batteriet. 

Rengör först utsidan av batteriet, eftersom ett lager av smuts mycket vä kan leda till läckströmmar och laddningsförluster. För att göra detta, spraya batteriet med ett komplett rengöringsmedel för motorcyklar, rengör det med en borste och skölj sedan av det med vatten.

Om batteripolerna är smutsiga, ska de rengöras med en mässingsborste.

Rengör även kontaktklämmorna på batteriets anslutningskablar.

Anslut alltid först plus- och sedan minuskabeln till fordonet. Blanda inte ihop polerna – detta skulle inte bara skada det nya batteriet, det kan också förstöra generatorn och ombordelektroniken! 

Smörj de anslutna polerna med lite polfett från PROCYCLE. När det gäller standardbatterier, lägg alltid luftningsslangen försiktigt och utan veck.