Underhåll av koppling

Vad hjälper 150 HK om man inte kan få dem under kontroll på vägen? Det är inte bara dragsterförare som känner till detta problem – även på en vanlig streetbike måste kopplingen leverera hög prestanda varje gång du startar och accelererar för att överföra kraften från vevaxeln till växellådan utan förlust och ändå på ett kontrollerbart sätt.

Kopplingens funktion är baserad på den fysiska friktionsprincipen, och är därför en slitdel. Ju mer du begär av den, desto snabbare måste du byta ut den. Kopplingen utsätts för en särskilt tung belastning, till exempel vid starten framför ett trafikljus med hög hastighet. Visst låter det kraftfullt om man först låter varvräknarnålen klättra i riktning mot det ”röda området” och sedan drar iväg med kopplingshandtaget halvt öppet. Men tyvärr når bara halva kraften drivningen, resten förvandlas till värme och nötning från kopplingsskivan. 

Någon gång är dessa skivors livslängd förbi och när man verkligen behöver full kraft kan det visserligen bli riktigt, men kraften når bakhjulet först med en fördröjning. Och semesterpengarna som du mödosamt sparat går åt för reservdelar för kedjesatser, däck och kopplingsfriktionsskivor …

Farfar och morfar hade på sin tid inte detta problem på sina hojar. De första motorcyklarna fungerade fortfarande nämligen utan koppling. För att stanna var man tvungen att stänga av motorn och att starta igen liknade nog lite en rodeoshow. I dagens trafik skulle det naturligtvis vara för farligt. Därför är en fullt funktionsduglig koppling viktig. 

Med några få undantag har lamellkopplingen i ett oljebad tagit över på moderna motorcyklar. Denna typ av koppling kan man föreställa sig som en stor, rund smörgås med flera nivåer. Istället för korven har du rivjärn och istället för brödet har du stålskivor. Dessa pressas ihop via en tryckplatta med hjälp av flera fjädrar. I komprimerat tillstånd har man en sluten koppling mellan motor och växellåda, som öppnas när man drar i kopplingshandtaget och skivorna avlastas från fjädertrycket. 

Skivornas storlek, antal och yta är naturligtvis exakt anpassade till respektive motoreffekt. Resultatet gör att vi kan köra iväg smidigt och utan ryck, motorns vridmoment överförs säkert. Torsionsfjädrar i kopplingskorgen dämpar lastväxlingsreaktionerna och säkerställer komfort. 

Dessutom har kopplingen en skyddande effekt om motorn någon gång skulle strypas. Slirningen som uppstår skyddar då kugghjulen mot överdriven påfrestning. En bra koppling är förstås bara effektiv om manövreringen fungerar felfritt. Vi den hydrauliska manövreringen måste du i princip vara uppmärksam på samma saker som med skivbromsen: Hydraulvätskan bör inte vara äldre än 2 år, det får inte finnas någon luft i systemet, alla tätningar måste fungera felfritt, kolvarna får inte fastna (tips för mekare bromsbelägg). För detta ändamål behöver inget spel ställas in, eftersom hydrauliken är självjusterande. Situationen är annorlunda med mekanisk aktivering via kabeldragning: Förutom en felfri, teflonstyrd eller en med fett smord Bowdenkabel är här spelinställningen avgörande. När kopplingen är varm får för lite spel beläggen att glida, så att de snabbt slits ut, och dessutom förstörs stållamellerna av överhettning (blått missfärgade, deformerade skivor). För stort spel leder å andra sidan till växlingsproblem. När den står stilla tenderar motorcykeln sedan att köra iväg även när kopplingen har dragits in och det är svårt att lägga i tomgången. Helt klart – kopplingen kan inte separera ordentligt. Detta kan för övrigt även hända om stållamellerna har deformerats! 

Ryckig användning av kopplingen å andra sidan indikerar vanligtvis en krossad kopplingskorg och medbringare. Att se över kopplingen och byta ut beläggen är möjligt på de flesta motorcyklar utan att man behöver demontera motorn. Så om du inte är rädd för oljiga händer, men har en viss manuell talang som hantverkare, kan du definitivt göra detta arbete själv och spara mycket pengar.

Lossa och ta bort täckskruvarna steg för steg med ett lämpligt verktyg. Skruvar som dras åt maskinellt eller skruvar som målats över kan sitta mycket hårt. En lätt knackning på skruvhuvudet brukar hjälpa. Stjärnskruvar vrids bäst med en slagskruvnyckel.

För att kunna ta bort locket från dess passhylsor, ta plastsidan(!) på Vario-hammaren och slå försiktigt på locket runt om tills det lossnar. 

Nu har du kopplingskorgen framför dig. För att komma åt insidan måste kopplingens tryckplatta först tas bort. Det är mindre vanligt att en central mutter lossas, men vanligtvis måste ett visst antal skruvar lossas. Fortsätt alltid steg för steg (ca 2 varv vardera) korsvis! Om kopplingskorgen vrids med kan den första växeln läggas i och fotbromsen låsas. När skruvarna har lossats kan tryckfjädrarna och tryckplattan tas bort. Nu kan stål- och friktionsskivonar tas bort från kopplingen. Lägg allt på rent tidningspapper eller en trasa så att du kommer ihåg monteringens ordningsföljd.

Kontrollera nu komponenterna: Kopplingsfjädrar slits och krymper med tiden. Mät därför längden och jämför värdet med slitagegränsvärdet i din verkstadshandboken. Kopplingsfjädrar är relativt billiga (cirka 15 euro). Eftersom svaga fjädrar leder till att kopplingen slirar rekommenderar vi definitivt att byta ut dem om du är osäker! 

Stålskivorna som har placerats mellan friktionsskivorna kan deformeras under värme. De är då oftast blåaktiga till färgen. Kontroll är möjlig med hjälp av ett bladmått och en riktplatta. Det är också möjligt att använda en glas- eller spegelplatta. Man trycker lamellen lätt på glasplattan och försöker nu på flera punkter beräkna spelet mellan dessa två med bladmåttet. En liten förvrängning (upp till ca 0,2 mm) kan fortfarande tolereras. Se ditt fordons instruktionsbok för det exakta värdet. 

Missfärgade och deformerade skivor måste bytas ut. Detsamma gäller för hårt slitna kopplingskorgar och inre medbringare. Lätta hack på flankerna av beläggens styrningar kan jämnas ut med en fil. Detta är tidskrävande, men sparar pengar. För att förhindra att filspån faller ner i motorn måste delarna demonteras. Lossa den centrala muttern för att demontera kopplingskorgen. För att göra detta håll fast medbringaren med ett specialverktyg. Se din instruktionsbok för ytterligare instruktioner. Kontrollera även stötdämparens skick på kopplingskorgen. Skramlande ljud när motorn är igång tyder redan på slitagerelaterade skador. När den är installerad kan korgen visserligen ha lite spel, men den ska inte kännas mjuk och utsliten när du vrider kraftigt och rycker i den.

Efter att du har bestämt dig för vilka delar som ska bytas ut kan du nu börja montera. Bromsrengöringsmedel kan användas för att tvätta bort slitagerester och smuts från begagnade delar. De rena och oljade delarna monteras i omvänd ordningsföljd. För detta ändamål titta i verkstadshandboken en gång till: Var noga med att beakta eventuella markeringar på komponenterna som indikerar en specifik position för delarna! 

Om kopplingskorgen inte har demonterats blir det relativt enkelt: Först och främst måste kopplingsskivorna monteras. Man börjar och slutar med ett friktionsbelägg (aldrig en stålskiva). Sedan sätts tryckplattan på och fjädrarna kan fästas med skruvarna (i regel krävs ett tryck). Var uppmärksam på eventuella markeringar vid placering av tryckplattan! 

Slutligen ska skruvarna dras åt korsvis steg för steg. Om din verkstadshandbok anger ett vridmoment, måste under alla omständigheter momentnyckeln användas. Annars bör du dra åt den försiktigt och inte med kraft – gängorna sitter i mycket ömtåliga formrumskanaler på kopplingens inre medbringare.  

Vid manövrering av kopplingen med bowdenkabel är inställningen av kopplingsspelet avgörande för arbetsresultatet. Den kan ställas in med en justerskruv i mitten av kopplingskorgen, en på motsatt sida av motorn eller, i fallet med en frigöringsmekanism, i kopplingskåpan. Beakta härvid under alla omständigheter motsvarande information från tillverkaren. 

Efter att vi har säkerställt rena tätningsytor och en ordentlig tätning kan kopplingskåpan sättas på igen. Glöm inte passande hylsor! Sätt på skruvarna, skruva till en början för hand och dra sedan åt dem försiktigt eller med en momentnyckel enligt tillverkarens anvisningar. 

Inställningen via bowdenkabel görs så att det är ca 4 mm fritt spel på kopplingshandtaget innan spaken belastas. Den ihåliga skruven bör därvid inte vridas ut för långt från sitt säte! 

Nu kan oljan fyllas på. Se till att oljeavtappningspluggen sitter ordentligt! Till sist monteras fotpinnar, kickstarter etc. och eventuella blockeringar i broms och bakhjul tas bort. Allt är bra som slutar bra – men innan du åter kör igång, kontrollera ditt arbete igen: Med bromsen åtdragen och kopplingen i neutralläge, starta motorn på tomgång och lägg sedan mjukt i första växeln. Om du nu kan gasa utan att skaka eller halka har du gjort ett bra jobb och kan se fram emot ett antal härliga kilometer på din hoj!